Som jag har tjatat, väntat och längtat! Men nu, äntligen, efter många år av beslutsångest och tänkande så har jag äntligen tagit mig i kragen och tatuerat mig! Inte bara en tatuering heller, utan jag gjorde två på en gång, varför inte liksom!? Av alla saker jag har velat tatuera först så dök faktiskt dessa två upp bara någon vecka innan jag skulle dit. Spontant är ju alltid kul! Bestämde mig för att placera familjen där dom hör hemma, nära hjärtat. Och så blev det en fin text på ryggraden, (People cry not because they're weak. it's because they've been strong for too long //Johnny depp). 

Och så svaret på den vanligaste frågan, "gjorde det ont?". Den vid nyckelbenet gick väldigt bra, gjorde lite ont då o då men det var inte så farligt. Den på ryggraden känder knappt ingenting längst ner, ju högre upp han kom ju ondare gjorde det. I slutet ville jag bara skrika!! Men jag bet ihop, tröck ihop händerna för att tänka på annat och fick ett fint litet blåmärke på tummen på köpet. 

När jag ändå var igång med massa bus så passade jag på att färga håret brunt också! Paniken då håret såg svart ut innan jag tvättade ur färgen, hmm...Men tort och fixat så kunde jag inte vart nöjdare!